Sitter och mår i min säng, utanför fönstret rasar (snö/hagel/regn)storm. Nyss var där sol och vår.
På något sätt kan jag inte låta bli att tycka att stormen är vackrare. Träden dansar tillsammans med vinden i ett okontrollerat kaos, och håkan gör sig perfekt till.

Nu i september börjar en annan typ av vår, en vår som jag trivs i. Det blir alltid kaos men skillnaden med i år är att jag har någon att krypa ner och värma mig hos.

Ibland finns inte det man söker där man söker.
Jag är ledsen kära du, men jag kan inte hjälpa dig, sök vidare.
Jag vet att du klarar det, jag vet att du kan.

Själv tänker jag rymma utomlands,
och sedan tänker jag dansa tillbaka


Det som peppar mig nu är Kristian Anttila, han är grym

Jag trivs i din famn, men bara där.
All annanstans är jag vilsen och förlorad

Jag vill till din famn, och stanna där.

Ibland måste vi låta människor leva i sina drömvärldar,
det är så de håller sig vid liv,
annars är vi monster


när alla hjältar är döda lever kungar kvar

Det händer att jag ibland saknar.
eller, det gör jag för det mesta, och har alltid gjort, även när knappt något fanns att sakna.
Och visst saknar jag mycket nu också om jag tänker efter, men just nu känner jag istället för allt som finns kvar. Det känns oändligt och underbart.
Jag är glad idag.

jag hoppas att du mår bra


snart lyfter sommaren oss, högt upp igen

Jag vet inte.
Jag vet inte så mycket just nu känns det som, jag är förvirrad.
Plågas av minnen och drömmar.

Nyss satt jag mitt i mitt hav av framkallade minnen och kom på en sak. Jag tycker att vi ska fånga dagen i sommar, eller fånga dagarna. Sen fick jag tanken att det kanske är fel att åka bara vi, men jag tror inte det. Vad kan vara mer rätt?

jag saknar. jag drömmer. jag älskar.




och jag trivs i din famn älskling

Jag är medveten om smällarna en naiv flicka kommer att få ta.
Jag känner till dem, men det spelar ingen roll hur medveten jag än är när jag inte är beredd på smärtan de för med sig.


Det som gör mig osäker ibland är tanken på mitt slott som en luftslott, men det spelar ingen roll, jag låter dig föra.

Hela jag är som är som en storm.
Jag vill så otroligt mycket, och jag SKA så otroligt mycket.
men det händer alltid något på vägen som gör att jag inte längre vill, utan bara skulle vilja..
Men jag ska ta tag i min lilla storm på ett helt annat sätt än jag brukar, jag ska inte lugna den, inte alls.
Jag ska låta den storma!
Jag är en höstflicka, jag är en stormig höstflicka.



Nu får kylan och de virvlande löven föra mig hem. hej

Hur känns det nu?

Det gör mig ont att inte kunna se dig längre, eller så är det kanske precis det jag gör. Men ont gör det oavsett. Var jag blind förut.. Som det är nu blir jag mest äcklad och sårad om vartannat, det är sorgligt men jag släpper det.


Jag tror inte att jag längtar och jag tror inte att jag saknar. Jag tror att jag bara lever och ser.
jag trivs med det, jag trivs med dig.




Jag ska fånga dagen och fixa lite nu tror jag.
väntar fortfarande på ditt samtal..

Vuxna människor existerar inte.

Jag har precis insett det, och nu förstår jag inte riktigt hur jag kunnat missa det tidigare..
Det är bara ett fånigt påhitt, en undanflykt, en ursäkt, en anledning.
Ett påhitt.
Tänk efter, hur många gånger har det inte hänt att man sagt: vuxna människor?! Hur kan vuxna människor göra så?
Man kan ta extrema exempel som Lenin, Stalin, Hitler o.s.v. men det finns ju hela tiden "vuxna" som bara skäller och skyller och liksom inte förstår. Vägrar förstå, som har någon dryg attityd som säger "vi är vuxna, vi kan göra precis som vi vill"     och det äcklar mig.
Jag är besviken, men nöjd med min insikt.  För det är ändå fint, vi är människor. Människor, inget annat än människor. Dock är vi alla människor i olika stadier. Vi är på olika nivåer, men det är fint det med.
Men några speciella förväntningar på vuxna ska man inte ha. Dom är inget annat än vuxna vi.

Idag känner jag mig otroligt inspirerad och glad. Jag känner mig lycklig och på något vis har jag en känsla av att lilla jag, faktist gör någon nytta i detta sanslösa samhälle. Men det är bara en liten känsla, det kan hända att det är kaffet. Men det spelar liksom ingen roll, för jag är glad. Jag önskar att jag kunde göra alla människor glada idag, det skulle kännas bra.

Nu längtar jag bara otroligt mycket efter min man.

Sov gott mina fåglar

jag är i en annan värld mest hela tiden. det som äts är bara tabletter men livet snurrar på.

Peaceandlove-veckan, var minst sagt snurrig. Inte rikigt som jag tänkt i ett halvår, men nöjd är jag ändå. Fred och kärlek har jag alltid gillat, det har alltid lockat.

Jag saknar dom där höstkvällarna med mina friends the junkies..



väntar på ett regn jag kan förlora mig i

Det trycker här och var. Och jag vill bara krypa ner i sängen.
Imorn är det i alla fall helg, jag ska bli klar i skolan snabbt och fly till trygghet.
Dagens höjdpunkt eller vad jag ska kalla det, i alla fall för min bror, var när jag verkligen flög ner för hela trappen. Usch, jag trodde verkligen att jag sett min sista dag där. Men överlevde gjorde jag, och nu har jag ont i knät med, Jippie (:

Det tråkiga gråa där ute tynger mig, medan det bygger mina drömmar mer.

Vi tar ett steg i taget och  ses i sommar

Dom har bara festen kvar, festen kvar, festen kvar
Medan jag har flera hemtentor, prov, förhör, indragna sovmornar med mera kvar. livet suger, huh?
nej men, jag är fylld med inspiration och drömmar. Drömmar.
Jag ska göra sååå mycket i sommar, allt som jag vill göra . allt som man bara inte har tid med under skolåret.
åh , jag blir glad av bara tanken. Det ska bli så fint i mitt rum, i mina böcker, i mitt huvud, i mitt lilla hjärta.


Nu ska jag nog smälta Grey's visdom och prata med en fin man. mycket fin man.
Jag ska krypa ner under mitt fina täcke, dra nalle tätt intill mig, släppa trycket och bara andas.
..jag har flera hundra dagar kvar, det glädjer mig

Godnatt ni fina fåglar

Dom pratar om mat och bakelser. Om trendriktiga kläder och frisyrer.  Dom är rätt, jag förstår  bara inte hur dom kan få det att verka så lätt..
Jag vill ha frihet och värme och vägar som aldrig tar slut
     det är visst lätt att sakna. kryper ner under täcket. och hoppar inte fram förän känslorna är tyglade