Det är galet.  Allt, verkar ramla samman.. Det är inte samma sak längre, inget är samma sak.
Och, det kommer ju aldrig att bli samma sak. Kanske är det rätt bra, kanske inte.
 I september började i alla fall en annan typ av vår, en vår som kom med förändring. En vår som kom med vackra färger, och ren luft. Den bjöd på mysiga promenader och.. spänning .
 den bjuder fortfarande på spänning ..
 Jag känner inte riktigt igen mig själv, jag kan på något vis inte kontrollera mig . DET om något är galet. Men det är spännande, och det gör mig glad i denna dystra tid
Jag ska inte kasta mig på något, och jag ska inte tvinga dig.
det har jag lovat mig själv,  var så säker.



När jag kollar framför mig ser jag som vanligt ett papper fullt med små ord och meningar från låtar. smarta låtar. 
smarta ord.
Du är så mycket vackrare än vad folk tror
Det står så mycket och jag undrar jämt, vad får dom allt i från ? Hur kan någon skriva ner mina tankar och känslor på papper, när inte ens jag själv kan .. det är också galet.
Jag är i alla fall spänd på framtiden just nu, jag vill inte skynda på den.. bara . Vänta in den.


Jag borde kasta mig i säng nu, fly fjärran land. Och skippa förväntningar.  man blir ändå bara besviken.
Godnatt. 


du kanske tycker jag verkar borta i tankar
det kanske stämmer

Jag hade planerat detta inlägg.
jag visste vad det skulle handla om .
 Men . .. ändrade planer.

Något annat mycket viktigare dök upp. Livet.

Allt är så sjukt jävla orättvist och ologiskt. Jag blir arg , makalöst stark men samtidigt så otroligt svag. Svagare än svagast, ungefär så som jag var för ett några år sedan när jag lät andra styra och kände mig maktlös.
Skillnaden är att då var jag inte maktlös, nu är jag det.
Jag kan inte göra någonting, ingenting, bara sitta här och titta på. Se på hur världens starkaste människor sakta bryts ner.
 Och det är så förbannat orättvist!
Men en klok människa sa mig en gång att man måste se förbi det där orättvisa och sluta skälla på allt, för livet är orättvist. Inget vi kan göra något åt, inget blir bättre av att jag påpekar det.  Och det är sant.
Jag känner en konstig ström av hopplöshet.
  och vem är jag? vem är jag egentligen?!
Det är så fel. 


Jag som vill rädda världen., se hur det går med det.
Men en vacker dag, en vacker dag. så kommer det att vara lättare än vad det är nu. och jag kommer att rädda världen.
 försöka i alla fall.

För ingen kan la begära annat, än att man ska försöka .. ingen kan göra mer.

Jag beundrar vissa människors styrka så mycket, jag är fascinerad. Och avundsjuk.
Jag skulle aldrig ha klart det , tror jag.  Men vissa speciella gör det ändå. Det ger mig tillbaka hoppet en smula.


Nu när mina kinder inte svider lika mycket längre och mp3n är laddad, ska jag kasta mig på sängen och snabt försöka hamna i drömmarnas värld. Just nu känns det som att jag önskar att alla människor stannar där lite lite längre än vanligt,   men det är bara en känsla och önskan.

Godnatt. Det finns bra människor i denna värld. Tro mig.
Allt är bara så komplicerat..