Vädret är tråkigt, i alla fall nu. Det har hållt på för länge, och jag är ensam.
Men för några timmar sen var vädret bra, fast det var exakt som det är nu. Bara det att då var det inte ut tjatat och jag var inte ensam.. Det kändes riktigt skönt att stå där och bara känna det ljumma regnet falla ner över mig, det kändes som någon sorts befrielse, en rening.
Men , jag har drunknat igen. Som så många andra, vart tog lyckan vägen? Jorå, den är här. Ge mig en liten stund bara .

Jag hatar att jag saknar dig. Jag hatar det helt enkelt. Ibland gillar jag det, men nej. Det får inte vara så sär. det måste få ett slut snart. Men det är inte möjligt, jag vet. Jag älskar att se dig glad och lycklig, det gör jag verkligen.
Jag önskar bara att det var jag.
Kan du inte bara göra något idiotiskt? Det skulle vara så skönt om min bild av dig gick upp i rök. Fast samtidigt är min bild av dig en trygghet, jag kan alltid luta mig tillbaka och befinna mig där ..


Klockan är inte mer än 20 och jag funderar starkt på att gå och lägga mig. Jag är lite trött. men inte så farligt egentligen. Men värmen under täcket lockar..
Jag är nerkyld efter att ha stått i spöregn ett antal minuter. Det är jobbigt. Skulle vara skönt att få tina lite. Men tankarna kommer att attakera mig.
Jag behöver en överaskning, något som ploppar upp utan att jag behöver anstränga mig. Som att du står där utanför min dörr och bara väntar på mig..




men utanför min dörr står ingen alls