Hej

jag vet inte varför jag började så.. men ville kanske vara trevlig eller något sådant.
  Det händer flera gånger att jag har tankar som jag vill förvandla till texter här för att få ur mig det jag känner och så, men så händer det att jag tänker: äh  jag tar det sen. jag skriver imorn istället. Och så skriver jag ner något stödord så jag ska komma på alla tankar nästa dag.
Men så blir det alltid så att jag inte alls får fram samma tankar och hela texten blir bara ett flummigt försök som inte alls låter vettigt. Antar att det är för att jag den dagen har en massa andra tankar i huvudet   Man måste eller jag måste nog ta tag i mina tankar och texter på en gång om det ska bli något. Men det jag hade tänkt skriva igår kommer jag säkert att kunna skriva ner på något bra sätt en annan gång. för det är inte direkt första gången dom tankarna äger huvudet mitt.


Men jag känner sådant ansvar för allt i den här världen. Det känns som min uppgift. Galet jag vet. och det känns inte jobbigt utan snarare kul på något vis. Eller kul är la fel ord. Men det känns som att det är sådan jag är och det går inte att ändra på, jag bara är så här.  Konstig eller något.
Men jag är fan hellre konstig än som alla andra, för det är så många som jag tycker fungerar fel, eller dom förstår liksom inte. Dom är så instängda i sig själva och sina tankar.  Det känns som att jag är friare på något vis..
men vad vet jag?, men känns så gör det.


Det här med ängel måste la få sitt slut, eller måste det det?



Jag pallar verkligen inte vuxna människor ibland, jag förstår inte. Men någon dag kanske jag gör det. Men jag vet inte.
Deras uppfattningar är så konstiga, och tankar också, så sjukt konstiga.
Jag vet inte om jag vill ta mig in i den världen någonsin. jobbigt. Men jag vill ju hela tiden, nästan.
  Om man skulle vara ett moln, det skulle la vara bra? . finner liksom ingen baksida med det Eller kanske att man är tunn genomskinlig och man är liksom ingenting egentligen utan bara något som syns på håll.. Ah jag vet inte.  tänk att vara en potatis. leva under jord i nästan hela livet. läskigt?



Öhm, jag tror vi ska låta framtiden omfamna oss på sitt egna vis.