Om jag bara kunde så skulle jag , men jag kan inte. Jag är trots allt bara lilla jag..


Det är konstigt, jag försöker riva alla murar som stör min syn men jag finner ständigt nya..  Dom är ganka tunga att riva för det krävs att man inser saker om sig själv, saker man kanske inte vill inse?
Gud vad jag skäms ibland,  när jag kommer på mig själv med tankar som bara inte ska tänkas. Men jag tänker dom ändå, det precis som med godispåsen man inte ska röra eller titta på den där människans annorlunda haka.
       Dom svåraste murarna är dina,  kan du bara kasta iväg dom och se på allt du annars missar?

Alltid skönt att fly eller hur, vare sig man flyr in i tankar, filmer, städer, länder. Jag gillar det iaf. Speciellt när det är spännande och inte så förutsägbart.   Jag vill ha impulser,  inte planeringar. Det srkämmer mig, men ändå planerar jag? Konstigt, men det är la för att jag inte vill stå där en dag och säga "fan, det skulle jag gjort" Tror inte det kommer bli så, hoppas verkligen inte det.
Flyga,  satan vad jag vill flyga. Bara kasta mig ut.  Men den dagen kommer nog den också, vi får se vart ödet för mig.

Jag hatar att det finns ett samband, den ena lycklig den andra olycklig. Varför? Är det något jag inte förstår så är det nog det. En fågel utan vingar, vad är det för fågel?
Jag tror på duvan som vet vart den ska i alla fall.


Ska vi fly?