Hej. jag är ensam så 7kt ensam. Har varit det i några timmar.. konstigt känns som evigheter. Men vad gör man en dag när man vaknar tidigare än man någonsin gjort tidigare förutom att tvätta bort sminket, sätta på sig lite sisådär-kläder och vandra till närmsta affär (som då ligger en bit bort) och köpa sig lite (tröst?)godis och en supernyttig dryck så man känner sig värd godiset. När man nu gjort det där och ska gå ut ur affären som man klarat sig igenom utan att träffa någon bekant så står han ju där i utgången. Den där människan man inte skulle träffa på. Inte på detta skabbiga vis med en massa choklad i handen? ,


solen bjöd också på lite stek idag, så varför inte ta för sig? :D
Men jag kan inte låta bli att tänka på vad jag vet imorn som jag inte vet nu. Vad kommer hända. vad kommer inte hända? Man blir nästan, bara nästan dum i huvet av att tänka så. men det är kul, spännande.

Men mitt liv går ut på att leva. Till skillnad från alla andras menar jag. Det verkar ju vara något annat som ni vill få ut av det.. konstigt tycker nog jag. Jag menar livet ska man leva. fast jag kanske har missuppfattat?



men så är det väl så här att livet bara rinner iväg, så jag tänker njuta mendans jag kan! kanske skaffa en ny man
och ärligt, vem har inte hoppat runt och dansat och sjungit med en flaska som microfon?