Det ger hopp att se det som nyss var så naket och såg så dött ut återigen blomma. Det får mig att tro att jag också kan blomma.. precis som allt runt omkring mig.
Jag tror inte att det finns något som kan göra mig så inspirerad denna tid som Jane Eyre. Den är helt otrolig. Skriven på ett så mystiskt och underbart uppenbart vis.


Under min promenad, som jag nyss var ute på, hamnade jag i ett litet område med kolonilotter, och det kändes som att jag promenerade rakt in i lilliputtarnas land samtidigt som jag själv krympte en aning..
Det var en väldigt underlig känsla och jag var som fängslad av omgivningen. Allting var så väldigt förminskat och sött, jag mötte faktist ett villa villekulla i storlek xs. Väldigt fint och det fick mig att le sådär fånigt, precis som du får mig att le emellanåt.
Jag kunde också få för mig att jag vandrade vid rönnby en kväll eller välidigt tidig sommarmorgon, ljuset och ljuden stämde så perfekt och gav mig tillbaka känslor jag hade i somras. Väldigt nostalgiskt i några ögonblick.
Ju längre in i området jag kom, ju mer övergivet verkade det. Det verkade nästan som fåglarna tagit över, dom flög kring mig som om det var dom som härskade där och jag som trängde mig på..



Imorn är det efterlängtad helg, heja